Idag börjar slutspurten. Nu är jag tillbaka i skolan efter praktiken och det mesta kommer nu att kretsa kring att få ett jobb efter examen. Eller att kunna betala hyran i sommar… Ett jobb inom kommunikation och PR ska det vara. Viljan har verkligen ALDRIG varit större.
”Mardrömmen är att ha 240 högskolepoäng, en halv miljon i studieskulder och upptäcka att proppen gått ur just den arbetsmarknaden. Å andra sidan – trettiofem år bakom kassan, står man ut med det? Vill man verkligen dras ner i telemarketingträsket?Och pengarna, tänk om de inte räcker, tänk om man fastnar i ett föräldraberoende likt det tidiga 1900-talets gammpojkar, de som gick kvar på gården livet ut och harvade. Bli mambo och bo hemma till trettiplus, som britter och italienare – vilken mardröm. Och pension, hur ska man någonsin få ihop till den?.”
Jotack. Mitt i prick!
