På fredag ska vi redovisa ett arbete som vi gjort åt Forum för levande historia. De jobbar just nu med Åskådarrollen. De vill upplysa Sverige om att åskådarna, i en situation där det finns en förövare och ett offer, spelar en roll. I en sådan situation ger de förövaren ett tyst medgivande samtidigt som de förstärker offrets utsatthet. Hitintills har projektet bara riktat sig till skolelever och lärare. Vår uppgift är att hitta en ny målgrupp som de kan kommunicera till.
Mitt uppe i detta arbete hörde jag idag på TV4-nyheterna om en taxichaufför i Linköping som idag stod inför rätta för att ha gripit in i en situation när två killar trakasserade en ensam tjej. I alla fall uppfattade han situationen så. Några dagar efter ingripandet ringde polisen till taxichauffören och sa att han var polisanmäld för ofredande av en av killarna.
Taxichaffisen valde att gå ifrån åskådarrollen. Allt för många hade varit rädda för att ha missuppfattat situationen och därför valt att inte ingripa. Åskådarrollen är tänkvärd men det är svårt att säga att man alltid ska ingripa. Men vad ger det för signaler om samhället straffar dem som faktiskt vågar ingripa?..
Den 1 juni vill jag ha ett jobb. Jag vill jobba med någon form av strategiskt och meningsfullt kommunikationsarbete. Jag är aspeppad på att få jobba med allt som jag lärt mig av ett år på Strategisk Information och PR på Berghs, ett års informatörsarbete på en studentkår, tre år av Textdesign-studier och tjugofem år av liv i luckan.
