Fick syn på den här lilla notisen idag i Dagens Media. Har alltid tyckt lite synd om Göran och Ken efter att Lasse Kronér lämnade Triple & Touch. De har sett så övergivna ut när de stått och spexat med färgglada hattar och instrument i På Spåret. Varför lämnade Lasse er, har jag undrat. Man undrar liksom hur det går för dem. Och nu får de inte ens vara med i På Spåret. Hur ska det gå!

Det här kanske blir mitt mest korkade inlägg hittils. Jag tycker nämligen att jag är en ganska uppdaterad människa.. Men det är först den senaste tiden som jag känner igen ansiktet på Carl-Henrik Swanberg. Klart att namnet är känt. Det går ju bra för Ericsson nu.. Det pratas om honom i alla möjliga sammanhang och ”hans kommunikativa ledarstil”. Men hans ansikte kan knappast vara överexponerat. Eller?

”Generellt kan man dock säga att ju fler sätt vi har att kommunicera på desto bättre”. Det menar Per Hellqvist på it-företaget Symantec i en artikel på tv4nyheterna. Jag håller inte alls med. Jag är för kvalitet. Inte kvantitet. BrRRRRRuuus!

Artikeln handlar om att e-posten är på väg att dö ut. Självklart utvecklas våra kommunikationskanaler med tiden. Men jag tror inte på en dödförklaring på många år. Är jag konservativ då?

På fredag ska vi redovisa ett arbete som vi gjort åt Forum för levande historia. De jobbar just nu med Åskådarrollen. De vill upplysa Sverige om att åskådarna, i en situation där det finns en förövare och ett offer, spelar en roll. I en sådan situation ger de förövaren ett tyst medgivande samtidigt som de förstärker offrets utsatthet. Hitintills har projektet bara riktat sig till skolelever och lärare. Vår uppgift är att hitta en ny målgrupp som de kan kommunicera till.

Mitt uppe i detta arbete hörde jag idag på TV4-nyheterna om en taxichaufför i Linköping som idag stod inför rätta för att ha gripit in i en situation när två killar trakasserade en ensam tjej. I alla fall uppfattade han situationen så. Några dagar efter ingripandet ringde polisen till taxichauffören och sa att han var polisanmäld för ofredande av en av killarna.

Taxichaffisen valde att gå ifrån åskådarrollen. Allt för många hade varit rädda för att ha missuppfattat situationen och därför valt att inte ingripa. Åskådarrollen är tänkvärd men det är svårt att säga att man alltid ska ingripa. Men vad ger det för signaler om samhället straffar dem som faktiskt vågar ingripa?..

Den 1 juni vill jag ha ett jobb. Jag vill jobba med någon form av strategiskt och meningsfullt kommunikationsarbete. Jag är aspeppad på att få jobba med allt som jag lärt mig av ett år på Strategisk Information och PR på Berghs, ett års informatörsarbete på en studentkår, tre år av Textdesign-studier och tjugofem år av liv i luckan.

Idag börjar slutspurten. Nu är jag tillbaka i skolan efter praktiken och det mesta kommer nu att kretsa kring att få ett jobb efter examen. Eller att kunna betala hyran i sommar… Ett jobb inom kommunikation och PR ska det vara. Viljan har verkligen ALDRIG varit större.

”Mardrömmen är att ha 240 högskolepoäng, en halv miljon i studieskulder och upptäcka att proppen gått ur just den arbetsmarknaden. Å andra sidan – trettiofem år bakom kassan, står man ut med det? Vill man verkligen dras ner i telemarketingträsket?Och pengarna, tänk om de inte räcker, tänk om man fastnar i ett föräldraberoende likt det tidiga 1900-talets gammpojkar, de som gick kvar på gården livet ut och harvade. Bli mambo och bo hemma till trettiplus, som britter och italienare – vilken mardröm. Och pension, hur ska man någonsin få ihop till den?.”

Jotack. Mitt i prick!

Jag kan inte höra Micael Dahléns namn utan att tänka på Rederiet och Reidar. Kanske handlar det om selektiv peception men just nu hör jag namnet Micael Dahlén överallt. Läste precis i Dagens Media om hans geniala idé att leva som man lär. Han börjar nu blogga ut innehållet i sin kommande bok som kommer ut i höst. Där ska läsarna bjudas med i författandet.Boken handlar om Dahléns nya forskning om att vi drivs av det som kommer härnäst- av nästa förhållande, nästa jobb och nästa produkt och så vidare.Han menar att nyheten kring en ny produkt ofta är viktigare än själva produkten och ger I-phone som exempel. Bara någon månad efter lanseringen snackade alla om världens tunnaste dator istället. ”Uttrycket You´re never better than your last peformance har blivit You´re never better than your next peformance.”Fantastiskt Dahlén! Det är så genialt att jag gråter! Nu ska jag sluka allt han tidigare skrivit och gjort.